Några ord från körledaren Rose-Marie Löfgren Hägglund

1980 flyttade jag nyutbildad och kär till Skellefteå. Jag liksom min då blivande man fick jobb på Kommunala Musikskolan. Vi började genast sjunga i Skellefteå Kammarkör. Men jag ville leda en egen kör.

Vi trodde inte att det skulle finnas behov av ytterligare en kör i Skellefteå. Men eftersom Björn är ifrån Burträsk så visste vi att Burträsk inte hade någon profan, blandad kör. Vi visste också att det fanns de som gärna skulle vilja sjunga i en sådan. Broder Ulf fick i uppdrag att ragga sångare. Och se; som i ett trollslag hade han fått ihop drygt 20 sångsugna burträskare. En del som visste att de kunde sjunga, en del trodde och en del skulle vilja. Av detta skulle det bli kören Gammbyssa.

Namnet Gammbyssa kommer från ordet Gammelbyn som Burträsk hette för länge sedan. En gammbyss är någon som kommer från Gammelbyn, dvs Burträsk.

Det som alltid har präglat denna kör är den positiva andan. Det sägs nästan aldrig nej! Det suckas aldrig. Så det jag vill göra det får jag göra. Det enda som sätter begränsningar är min egen och körsångarnas kunskaper. Eftersom vi är en kör på landet så anser jag att den som vill sjunga ska få sjunga. Jag har att utgå från de sångare som är med.

Att leda kör är fantastiskt roligt men ibland slitsamt. Viktigt är därför att ta tillvara körsångarnas och styrelsens kapacitet. Och inte enbart för att förenkla jobbet för mej. Jag tror att ökad delaktighet är positivt för hela kören.

Jag brukar numera presentera mej som en av Skellefteås mer kända baksidor. Jag tror att det är tack vare Gammbyssa som jag trivs så bra i Skellefteå. Genom jobbet med kören får jag så mycket tillbaka att jag efter drygt tjugo år fortfarande har mycket att ge.